Tilbake til start
Velkommen
Bli medlem!
Klikk her!
22. november 2017


Hovedmeny
Om Pilegrimsfellesskapet St Jakob
Pilegrimsvandring i Norge
Overnattingsguider
Pilegrimsvandring i Spania
Anbefalte nettsteder
Anbefalt litteratur







Web-kamera
Santiago de Compostela:
 

Fra Obradoiro-plassen foran katedralen i Santiago de Compostela.
Klikk for større bilde og valg av andre motiv












ANNONSER

Aktiv ferie og pilegrimsvandringer - på sykkel eller til fots - prøv:









Bente Berg
Gunnar Hokstad:

Caminominner





Anne Kristin Aasmundtveit:
Alle mine veier -
en pilegrims vandring








Siste Åpent hus:
En portugisisk festaften
med Gry!

       
Tilbake til nyhetsoversikten _______________________________________________________________________


Birgittas färd till Nidaros
28.01.2007 22:51
Ulf satt i sadeln och frös. Det duggregnade och skymningen föll. Bakom honom hördes pilgrimerna sjunga. Somliga gick, andra red, det var en stor skara som var på väg til den helige Olavs grav i Nidaros. Skogen stod tet omkring dem. De var ennu i Jemtland, men före kvällen, hade vägvisaren sagt, skulle de se de norska fjällen.

Lengst framme på vägen skymtades Birgitta. Hon gick främst, hade gjort nu i de tio dagar som de varit på väg. Man såg bara en vid mörkbrun kappa som fladdrade i dunklet. Det såg ut som om hon småsprang. Ulf sporrade hästen och red fram til henne.
 
- Birgitta lilla, varför har du så bråttom? frågade han och räckte henne handen.
 
-Jag längtar bort från Sverige, detta syndiga, bräkiga, gudsolydiga land, svarade hon. Jag längtar till den helige och rättfärdige kung Olavs grav. Där kanske jag får ro i min själ.
 
Ulf hoppade av hästen och gick brevid henne. Birgitta småsprang, hon gick så snabbt, att han fick ta ut stegen för att hålla hennes takt.- Men du tänker väl också på vår Gudmar? frågade han.
 
Birgitta svarade inte. Hon såg upp mot den grå himlen. Så viskade hon:
 
- Må alle Guds englar beskydda honom! Han hade inget ont gjort. Han var ett litet barn.
 
-Jag sörjer honom, sa Ulf. Han var min yngste son. Han kunde ha blivit riddare. Han var ju kungens småsven.
 
- Det var inte Guds vilja. Birgitta stannade och såg på Ulf.
 
Vi bestemmer och drömmer och planerar för våra barn. Men Gud har sina planer. Och det är de små och ödmjuka som får gå inn i himmelriket. Storfolk och riddare får stå utanför, porten är ju så trång.
 
- Ja, kanskje det sa Ulf och satte sig upp på hästen igen. Han såg ner på Birgitta:- Vil du inte rida sista biten, Britta-lilla? Du blir for trött om du går.
 
Jag blir aldrig for trött att gå på Guds vägar, skrattade Birgitta. Aldrig!.
 
 
Det var hon som först fick syn på det lilla själahuset intill vägen. Det låg nära Skurdalspasset, som stod beskrivet i pilgrimsboken. I samma ögonblick som Birgitta kom fram till kapellet vid sidan om härbärget bröt solen fram. Det var kvällsolen, de sista strålarna som kunde tränga fram bortom sjön och skogen därnere i dalen.
 
 Birgitta stannade och såg ner mot sjön.
 
Hon tänkte på kung Olav, den hedniske kungen som hade blivit döpt under en resa till England. Han hade förändrat sitt liv och blivit en kristen kung.
 
För detta hade han dött. Vid den stor slutstriden? I Stiklestad hade han ju avisat hjälp från alla som icke hade den kristna tron. Värför skulle inte då kung Magnus, som redan var kristen till namnet också kunna förändra sitt liv och bli en sann kristen kung? Birgitta vände ryggen mot den mörknande sjön och gick in i det lilla kapellet bredvid härberget. De andra syntes ännu inte till.
 
   Elden var tänd, soppan kokade i den stora kitteln, ölet gick runt mellan männen osh alla väntade på henne, när hon kom in i den låga stugan, där pilgrimsskaran och Ulf og Birgittas eget följe hade samlats.
 
- Här rastade också kung Olav, sa en gammel mann, som för fjärde gången i sitt liv gick den långa vŠgen till Nidaros.
 
- Hans häst snuddade bara vid Skurdalspasset när han red över världen, sa en ung bondekvinna som bar ett spedbarn med sig på resan. Den ene etter den andra berättade legender om den store norske kungen som blivit helgon. Birgitta lyssnade och tänkte. Om man bara kunde säga detta om vår kung.
 
   Nästa dag gick färden vidare. Birgitta sprang före. Pilgrimerna tittade forvånade på henne. Hon var som S:t Olav själv, tänkte de, för henne fanns inga hinder. Hon flög över de svåra forsarna. Hon stannade aldrig om hon i skymningen fick höra vargen. Såg hon spår av björn i riset brydde hon sig inte om det. En fantastisk  kvinna. Ibland tog hon den gamle mannens packning. Ibland var det hon som gjorde upp elden när de rastade. Och alltid var det hon som inledde dagen med sång och slutade den med bön.
 
   Nu gick de på Dovrefjellet och de kände att det var högsommar. Snart var det Olofsmässa; allt fler pilgrimer dök upp på vägen. Alla skulle till Nidaros, till den stora festen för sankt Olav. Många talade också om den förfarliga branden år 1328, då Kristkyrkan, helige Olavs kyrka hade brunnit. Men inte skrinet, Olavs skrin.
 
Det fanns kvar. Där hade lågorna stannat. Olav den helige var inte död. Han hade ennu trehundra år efter sin död kunnat befalla elden att lägga sig,
 
   Frå fjället såg de plötsligt ner mot Nidaros och ut mot fjorden. Pilgrimerna började sjunga medan de långsamt gikk ner mot kyrkan som ennu inte var färdigreparerad. De gick ner genom höga sädesfält. Värmen slog emot dem, processioner mötte dem i staden. Snart var de många hundra som vandrade upp mot kyrkan med den helige Olavs skrin. Och bland dem var Ulf och Birgitta.









Nyttige guidebøker
fra Pilegrimskontoret

Noen spanske vandringsveier

Guidebøkene fra Verbum


Camino Frances på norsk


De spanske nordveiene


Camino Portugues


Oslo-Nidaros


Oslo-Nidaros på engelsk


Via Francigena, del 2


Husk pilegrimspass til vandringen
 


Luthens litteratur
Pilegrim ved verdens ende


Skjærgårds-
historier fra Nøtterøy


Selja, Sunniva-
kulten og pilegrimsmålet



Pilegrimsfellesskapet St. Jakob, Norge Huitfeldtsgate 11, 0253 Oslo, Tlf 22 33 03 11
Feil og kommentarer kan meldes nettredaktør.